Jag pratar såklart om mina eng. lektioner. Jag hade helt glömt bort hur hjärndöda killar i 15-års åldern är. Jag lovar och svär att varenda en av dem har damp, ADHD och whatever det kallas. De kan inte sitta tysta på stolen längre än 1 sekund innan de ställer sig upp och börjar skrika igen. De tror att de är så jävla häftiga när de sitter där och spelar sin skitmusik på sina skitmobiler och struntar i den stackars lärarens förtvivlade (meningslösa) försök till att få dem att bry sig om fonetiken i fem minuter iaf. De fattar inte hur tragiska de är, de små liven.
Imorgon är det jag som går till rektorn och säger att om han inte kan lösa det med hemuppgifter eller något annat åt mig så hoppar jag av kursen. Det är inte värt denna misär för allt i världen.
Men det finns dock vissa ljusglimtar i min vardag. Fick hem Montt Mardiés dubbelalbum för ett tag sen. Har inte hunnit lyssna på allt än, men det jag har hört är helt fantastiskt! Sen bara idén att ägna ena skivan åt duetter med diverse grymma artister (lite namedrop; Hello Saferide, Vapnet, Lekman, Le Sport Fredrik, Andreas Mattson, osv) är helt klockren. Jag gillart!
(Jo, jag vet att jag är fruktansvärt efter... men jag har liksom inte haft tid(?). Gissa om jag är bitter! God have I been missing out)
No comments:
Post a Comment