Läste nyaste inlägget i Lasses blogg nyss. Det var vackert skrivet, men det jag reagerade på var snarare debatten det väckte. Det är väl ändå musiken som ska spela roll, eller har jag missuppfattat det här totalt?



Kristian Anttila - Innan Bomberna

Nu känns det som om allt bara faller isär. Allt viktigt, som faktiskt spelar roll, allt som jag egentligen inte kan leva utan, men kanske tvingas göra det. Utan att jag kan göra något åt det alls. Det blir bara missförstånd och helt jävla onödiga bråk, det tär. Och det skrämmer mig som fan!