Mkt skräp har hänt idag. Fast det beror ju iofs också på vad man definierar som skräp. Mkt inconvenience snarare?

Började i morse med bussen till jobbet. Åker alltid 8:an, som det står Östra Ersboda på. Så jag tog bussen som det stod Östra Ersboda på, som jag alltid gör. Iaf satt jag där i godan ro och försökte att inte somna, och helt plötsligt svänger bussjäveln av E4:an! Blev tvärvaken direkt. Fick panik och kände att jag inte ville ta reda på om den verkligen åkte till Ersboda eller om den bara var felskyltad. (FYI, det var en sån skylt som satt i fönstret. Och sen såg jag att det stod 5 på den. 5:an går alltid till Ersmark, iaf 5:an as I know it.)
Anywho.
Klev av på Haga Centrum. Ringde min chef och förklarade läget lite snabbt. Snäll som hon är så kom hon med ilfart i bilen och skjutsade ut mig till Jula. Tack Eva!


Sen då? Jo! Eva hade lovat mig att hon skulle skjutsa ut mig till anstalten när jag blev färdig på Jula. Det blev jag vid 10 ungefär. Så jag ringde, upptaget. Ringde igen, röstbrevlåda. Efter en kvart ringde jag Henrik och sa att Eva inte var anträffbar. Han sa att han skulle ringa henne och be henne höra av sig till mig så fort hon kunde. Väntade 15 min. Ringde Henrik igen. Ingen Eva. Gick in på Jula och killen i informationen undrade om jag glömt ngt. Sa att jag var en vanlig kund, så han erbjöd mig att prova den nyinkommna massagestolen. Fast det hör egentligen inte hit. Tillslut så ringde iaf Eva upp, ca 35 min efter att jag först ringde henne och hon sa att hon var på väg. Just när jag lagt på så ringer Henrik upp och säger att Jenny står utanför och väntar på mig! Herregud. Organisera er människor!

Annat jobbigt är väl att jag halkade utanför busstationen i Umeå. (Lotta, du vet den där killen som vi såg för rätt längesen och som vi skrattade åt. Det här var nog min karma, för det såg nog precis likadant ut) Men det värsta var nog att det kom fram en kille med ett oroat ansiktsuttryck och frågade om det gick bra. Försökte skratta lite och sa att jag var helt okej, men jag la till ett "tror jag". Fan(!) vad ont jag hade i höften. Men jag kravlade mig hur som helst upp och linkade in till busstationen. Blåmärke på höften, öppet (jag ville skriva öppna, men det skulle vara en lögn) sår i handen och ont i handleden.

Han inte hem efter jobbet heller. Så nu har jag inga kläder förutom mina jobbkläder i Malå.

Tyck synd om mig?