Tänk om man kunde vara så sorglös som kattungen? Han har lekt med en påsklämma i säkert 20 min nu. Visserligen blev han jätteförtvivlad för ett tag sedan, han hade puttat in klämman bakom byrån så han inte kunde nå den. Men efter typ 30 sek hade ju jag plockat fram den och han blev lycklig igen.

Jag sitter här med jätteont i halsen och ett berg med saker att göra. Tycker att vi skulle kunna dela lite på arbetsbördan här hemma istället. Han kan städa så kan jag plugga och på så sätt försörja oss... Men jag tror inte han går med på det.